Foto

Carlstens fästning Marstrand - april 2017

Jag och dottern är hos min far och styvmor över påsken. Vi åker till Marstrand på självaste Påskafton. Målet är Carlstens fästning. Det tar bara ca 50 minuter att ta sig ut till Marstrand. Sedan blir det värre. Den delen av Marstrand där fästningen ligger är bilfri. Och vägen dit går via en färja. Innan min far har lyckats parkera bilen har vi redan missat två färjor. Den andra färjan missas med mindre än en minut till godo.

Marstrand är en gullig liten trästad med en del pampiga hus. Grand Hotell har precis renoverats till tänderna. Jag misstänker att stället är helt odrägligt på sommaren. Förmodligen värre än både Fjällbacka och Smögen.

Fortet ligger längst uppe på kullen. Vi går in och betalar entréavgiften. Det är 30 grader varmt inne i receptionen. En sömnig, halvsovande ung man sitter bakom disken. Det ska senare visa sig att han är en hejare på historia och min styvmor har ett långt samtal med honom om både borg och stad.

Fästningen visar sig vara kolossal. Efter en kvart har jag fullständigt tappat all bäring. Vi har då tillryggalagt en längre sträcka i de gångar som går under fortet. Fästningen har blivit attackerad två gånger, en gång av Danmark och en gång av Norge. Båda gångerna slutade det med nederlag för Moder Svea. Det måste ha varit snudd på omöjligt att hålla reda på de svenska trupperna i det här virvarret av gångar, borggårdar, torn och befästningsverk. Det är oerhört märkligt att komma upp till den övre, inre borgen och upptäcka att den är omgiven av en vattengrav. Pumpade man vattnet upp hit? Det märks att det är lågsäsong. Det är öppna och olåsta dörrar överallt. Vid något tillfälle har vi lyckats klättra upp i en ranglig spiraltrappa som slutar uppe på ett tak. Jag minns en och annan ranglig trappa i en eller flera gruvtorn och vi går raskt ner igen.

Dottern tycker att borgen är helfestlig. Det bådar gott inför sommaren. Jag har några fler fästningar inplanerade. Självklart missar vi precis färjan igen på tillbakavägen. Det är tur att de går relativt ofta. Väl över på andra sidan äter vi lunch i korvmojjen vid kajen. Potatismoset är en katastrof. Korvarna är inge vidare och västkustsalladen är grön till färgen. Vi får beställa in en extra pommes för att täcka upp för förlusten av potatismoset. Dottern träffar dock rätt med en Fish and Ships som smakar gudomligt.