Urban Exploration

Bromsten - januari 2017

Jag var här och fotade för ganska precis två år sedan. Redan då hade stora delar av området varit övergivet sedan länge. Sedan dess har det gått mycket långsamt. Bygget av Bromstensstaden som ska ligga här har blivit uppskjutet. Ingen verkar veta varför. Det är gammal havsbotten här men det har man vetat sedan länge. Jag gissar att det är dåliga projektledare, obeslutsamma kravställare och vissna politiker som ställt till det.

Nu verkar i alla fall rivningen ha tagit fart på allvar. Jag missade faktiskt att fota en gammal igenbommad villa som låg som en pralin mitt i all härlig ödslighet. Den revs snabbt.

Jag inleder min vandring vid cisternerna som ligger ett stenkast från Coop i Bromsten. Det finns en stig inklämd mellan ån och industriområdet närmast Duvbovägen. Denna stig visar sig vara poppis bland hundägare. Jag förstår genast varför. Inte en enda husse eller matte böjer sig ner och plockar upp hundens bajs.

Det är gott om graffiti. En del bra, en del mindre bra. Jag hittar en rejäl hög med burkar. Jag förmodar att man kan stå relativt ostörd här en varm sommarnatt. Jag höll på med graffiti för många år sedan och minns med en viss sentimentalitet sprayångorna som gjorde att man fick tuttifrutti färgat snor om man glömt att knyta en näsduk för munnen.

I ån ligger gamla bildäck och annan bråte. Det är väl inte denna gamla horå som ska ligga här efter att den nya staden byggts och locka med löften om vattennära läge? Nåväl. Kan man bygga längs brunån i Solvalla och Annedal så kan man väl göra det här. Jag går vidare.

Jag hade faktiskt ett sommarjobb här för många herrans år i en vecka innan jag fick ett nytt sommarjobb på IBM. Jag jobbade på en entrepenad och jag glömmer aldrig hur jag målade ett staket utanför ett dagis i Vällingby.

Jag går förbi en gammal husvagn och inser att den mycket väl kan vara bebodd. Det har brunnit alldeles nära husvagnen och jag antar att det kanske var grannens husvagn som brann ner? På andra sidan vägen är den gamla badmintonhallen riven. Det blåa golvet med sina linjer ligger exponerat för vind, himmel och regn. Alldeles brevid finns ett område med kranar och ställningar. Jag inser så här efteråt att jag borde ha gått upp för någon av trapporna och tagit ett kort ovanifrån.

Mina sista kort tar jag på andra sidan järnvägen. Där den stora dammen nu ligger låg förrut den gamla bilskroten.