Urban Exploration

Alsgruvan Gnesta - april 2017

Jag satt hemma framför datorn en kväll och letade efter information om militära fort. Plötsligt snubblade jag över webbplatsen uddaplatser.se. Uddaplatser är en katalog över just udda platser, tex grottor, minnesmärken, lustigt formade träd mm. Vid första anblicken tappade jag hakan. Men efter att ha klickat runt ett tag så insåg jag att de flesta platserna saknade både bilder och information. Jag hittade dock en gruva som verkade väldigt lovande, Alsgruvan. Det såg väldigt lockande ut och jag ville sticka iväg på en gång. Jag besinnade mig dock för jag insåg att jag behövde några fler platser i närheten att åka till. Åker man 15 mil vill man ha valuta för besväret. Någon helg senare har jag lokaliserat några fort i Länna och sticker alltså iväg.

Gruvan ligger alldeles söder om Gnesta vid väg 224. Först kör jag fel och stannar för att fråga. Jag frågar en dam och jag tycker mig se att hon fått frågan förrut. Det är som om hon får ett lite trött uttryck i ansiktet. Nåväl, det kan ju vara inbillning från min sida. Ibland tror man sig veta vad folk tänker men man kan lika gärna ha helt fel.

Gruvöppningen ligger precis vid vägen! Detta torde vara unikt. Den är också helt öppen. Jag parkerar alldeles i närheten vid en väg på andra sidan väg 224. På med full utrustning. Hjälm, stövlar och ficklampa. Gruvan ligger högt och plant och har därför inte blivit vattenfylld. Gruvan är väl förberedd för besökare. Någon bra människa har lagt in en grusad gång som man kan gå på. Man kan gå knappt 100 meter rakt in och där gruvan slutar finns ett stort hål i taket.

Det är fuktigt och dimmigt inne i gruvan. Bilderna får nästan ingen kontrast. Det är också extremt stor skillnad mellan mörka och ljusa delar av gruvan. Svårt att fota alltså. Det droppar också vatten från gruvtaket. Jag hittar en kopparorm längst in. Jag gissar att den trillat ner genom det stora hålet i gruvtaket. Det ser ut som att det går att fortsätta uppåt en bit till längst in i gruvan. Det är dock smalt och trångt och jag har varken stege eller rep med mig.

När jag kommer ut igen går jag upp i skogen ovanför gruvan. Jag står nu vid hålet som jag tidigare blickat upp igenom. Detta brukar vara normalläget när man besöker gamla gruvor! Kul att för en gångs skull ha sett gruvan ur båda synvinklarna. På vägen ner inbillar jag mig att marken sviktar en aning när jag går ovanpå gruvtaket. Väl hemma igen får jag spendera mycket tid framför datorn för att få ordning på korten.