Urban Exploration

Isättragruvan Österåker - september 2017

Jag gjorde en sökning på "övergivna fartyg" på Google. Då kom den här sidan upp: Den Övergivna Beredskapsdepån. Men vänta lite nu... Jag känner igen den där platsen. Jag var ju där förra veckan! Men det där är ingen beredskapsdepå. Det är ju Isättragruvan, eller? Turister ska lockas till de gamla gruvorna. Nåväl. Låt oss anta att det är Isättragruvan som är på bilderna.

Jag har fått nys om att det ska finnas några gamla gruvor i Österåker. Det låter konstigt. Vi har ett landställe i skärgården och för att komma dit måste man passera Åkersberga. Hur kan jag inte ha hört talas om dessa gruvor? Jag tar ledigt en fredag och sticker ut till Åkersberga. Jag har redan lokaliserat Isättragruvan på hitta.se. När jag kommer till platsen är det oklart var jag ska ställa bilen någonstans. Till slut kör jag helt sonika in genom den gamla grinden och backar in bilen bakom några träd. Platsen ligger precis vid vägen och morgontrafiken från Skärgårdsstad svischar förbi med oanad styrka. Jag vill väcka så lite uppmärksamhet som möjligt.

Jag hittar strax en gammal ränna med stenmurar på båda sidor. Jag gissar att detta är en del av den gamla gruvan. Efter det fortsätter jag upp för berget ovanför rännan men inser snart att jag hamnat fel. Det är fuktigt i luften och jag har långärmad tröja och en regnjacka på mig. Jag inser att jag måste ner igen och ta en helt annan väg. Jag stannar till vid bilen och svalkar mig en liten stund.

Det finns ett övergivet garageliknande komplex upp vid grinden där jag körde in med bilen. Det finns också en dörr som är blockerad med en stor sten. Det är en glipa i dörren men den är precis för smal för att jag ska kunna klämma mig igenom. Så retligt. Jag försöker ta ett kort in genom glipan men det blir inget vidare. Jaha, vilket antiklimax. Ett gammalt garage med bråte och en dörr som inte går att öppna. Dags att åka vidare till nästa ställe.

Jag är på väg tillbaka till bilen när jag ser en nästan helt igenvuxen väg skymta genom buskaget. Jag känner att jag inte riktigt är klar med den här platsen och bestämmer mig för att utforska saken. Vägen slingrar sig uppför berget och snart hittar jag ett litet betonghus inne i den täta undervegetationen. Aha, ett servicehus leder ner luft till gruvan. Döm om min förvåning när jag hittar en öppen dörr på andra sidan av huset. Och inne i huset finns en stege som leder ner i underjorden. På med hjälmet alltså och rigga kameran på stativet. Stegen tar snart slut och det är nästan helt mörkt runt omkring mig. Var är ficklampan? Den ligger i ryggsäcken. Båda händerna håller i kameror och jag vet inte var jag kan sätta fötterna någonstans. Så besvärligt. När jag lyckas lirka fram ficklampan så ser jag att det ligger stora stenar framför mig som jag hade kunnat snubbla på.

Det är trångt. Jag går runt hörnet och där hittar jag nergången till gruvan. Gruvan är vattenfylld, såklart. Det sitter en stege på väggen men det är vatten nästan direkt under och jag litar inte riktigt på stegen. Om jag bara kunde gå ner på stegen en bit så att jag kunde komma åt att fota där nere. Nej, jag vill inte ta risken. Jag skulle haft med mig ett rep som jag kunde ha säkrat mig med. Jag försöker i alla fall ta några kort genom hålet ner till gruvan.

Jag hittar ytterligare några betongfundament längst upp på berget. Nu känner jag dock att jag är klar med den här platsen och är redo att åka vidare. Jag är varm och tröjan närmast kroppen är blöt av svett på ryggen. Detta påminner om Stora Vika där jag också blev genomsvettig.